Jag vet inte hur jag ska börja men jag ska försöka ta det kort.
Som ni säkert följt i bloggen så har jag inte mått så bra den sensate tiden.
Det har varit mycke sjukdommar osv i vår familj.
Och till råge på det så drabbades jag av konstiga blödningar som aldrig ville ta slut.
Jag har sedan dessa blödningar börjat sovit väldigt dåligt om nätterna & det har givetvis resulterat i att jag kännt mig väldigt trött och energilös.
En natt förra veckan så vaknade jag & hade så ont i flera timmar att jag knappt visste var jag skulle he mig.
Så jag tog kontakt med vårdcentralen dagen därpå.
Fick komma dit & det läkaren kunde konstatera var att jag hade "blödningar utan ÄL".
Nog med det så gick dagen vidare, det blev kväll & natten kom.
Fy för den natten, jag behövde sova för jag skulle upp & jobba.
Dagen gick & jag åkte & jobbade, ringde sjukvårdsrådgivningen från jobbet.
Vilka gulliga människor jag fick prata med.
Rådet blev - raka vägen till Akuten efter jobbet.
Sagt & gjort.
Sedan gick det fort.
Undersökningar & provtagningar.
Resultatet - Myom, ja vad är då detta.
En godartad tumör som drabbar en tredjedel av oss kvinnor.
Tack & lov får inte alla besvär av dessa myomer.
Gynläkaren jag träffade fixade så jag skulle få opereras inom dom närmaste dagarna.
Söndagen gick & måndagen kom.
Telefonen ringde & jag fick en op tid samma dag.
Prover togs & op planerades.
Allt är strålande & jag känner mig verkligen i rätt händer tills operationen börjar lida mot sitt slut.
Då cynläkaren berättar för mig att jag har en myom som sitter bakom livmodern, den får han inte bort utan att ta bort hela livmodern.
Chockad som jag blev började jag inte ens gråta.
Sakta men säkert började det smälta in att jag kanske måste genomlida detta ännu en gång.
Kommer vi kunna skaffa fler barn, tankarna bara snurrar.
Livmodern lämnade dom kvar i hopp om att ska kunna skaffa fler barn, men det finns inga garantier att det kommer funka.
Väl hemma kommer gråten mellan varven & jag börja känna sådan otrolig tacksamhet över det jag fått.
Inatt fick jag äntligen sova en hel natt, min kropp känns som 10 år yngre & jag känner livsgläjde, även fast utgångspunkten nu inte blev som vi trott/hoppats på.
Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig utan försök känna min lycka över det livet gett mig.
Jag är lycklig!
Jag har ett otroligt stöd bland nära & kära, vad hade jag gjort utan er.
