Smulan min vän!

Låter säkert larvigt men just nu rullar tårarna för fullt.
Vår katt Smulan är nu borta.
Att man blir så fast vid ett djur är helt otroligt.
Men trots omständigheterna så fick hon det bäst nu, eftersom hon inte mådde någe vidare.

Nu har vi lilla Skrotan kvar (hennes syster) som vi får gosa och pyssla om extra mycke.
Och blir saknaden för stor får vi väl skaffa en söt liten kattunge!

Nu ska jag tänka lite ljus och sätta sig framför tv´n tills Andreas kommer hem!